han är ett huvud längre än mig
har skorrande ärr, snygga skor
och stora läppar
electrokyssar och förvirring
"följ med mig till ingenstans!"
"ja jo nej okej"
vi var i ingenstans
omringade av tät skog
stampade i lera
utan att klaga
för vi var nära varandra
talar om att natten är slut
håller din hand men du släpper inte
hör första tonen och inser att
jo
eller nej, natten är ung
läppar som möts
i ett hav av electro-diggande ben
läppar som möts
i takt till nån slags musik
som liksom flyter bortåt
läppar som möts
och aldrig riktigt slutar mötas
aldrig någonsin har det
känts så bra att tillhöra
känts så bra att dela takt
känts så bra att försvinna
*
men nu är du längre bort
längre bort än vad mina armar når
du hade kunnat vara nära
en sista gång
men nej
i vanlig ordning målar jag upp bilder
drömmer mig bort till något fantastiskt
vilar på en kudde av mjukaste dun
glömmer bort
suddar bort
målar upp
älskar med
*
besvikelsen infann sig en kort sekund
ett slag på käften
och ett uppvaknande
mörkret lade sig som ett mjukt täcke över oss alla
en fråga
ett svar
ett kilo förvirring
och till slut
sammanlänkning
återuppfattning
l y c k a
det kändes som att det alltid
hade varit du
det kändes som att det alltid
hade varit vi
det kändes som att det alltid
skulle förbli såhär
men vi är tillbaka
mitt hjärta dunkar fortfarande i takt
med musiken vi kysstes till
min hand letar fortfarande efter din
mina ögon söker fortfarande efter dig vid korvståndet
mina ord är fortfarande vända till dig
*
mina läppar tillhör dig
mina händer tillhör dig
mina omfamningar tillhör dig
pressa mig intill din kropp en gång till
säg "jag vill inte gå redan" en gång till
se på mig en gång till
håll om mig en gång till
(jag vill)