solstrålar som skamset letar sig in
genom persinnerna
lite som jag
skamsen fastän mycket nöjd

jag reser mig vingligt
ur sängen
hans blick dansar
över min kropp
medan jag klär på mig
som att han faktiskt menar
alla dessa ljuva ord

ett osynligt lasso kastas
runt mig
och jag faller tillbaka
hans armar ger mig styrka
han smeker sakta min rygg
och jag tänker att
här hade jag kunnat stanna

och det gör vi
stannar alltså
tills verkligheten hinner ifatt oss
och vi beger oss ut

och jag vet inte
men det känns så himla mycket
på riktigt