Någonstanns där inne föddes en förhoppning
en förväntan och en önskan som växte sig stark

Varför lät du det bara ebba ut?

Vad gjorde jag som fick dig att inte vilja fortsätta?

Någonstanns där inne föds en förhoppning
En förhoppning om att man kan vara någon
Någon som är värd att bry sig om...

En spänd förväntan hade jag inför mötet.
En spänd förväntan som nu börjar förvandlas till plågande tomhet.
En tomhet av saknad efter det som fanns innan mötet.
Förväntan och förhoppningen finns kvar men är inte längre besvarad...

Varför tog det slut?
Varför försvinner kontakten vi hade?
Var det bara mina innersta förhoppningar som återigen lurade mig att tro, att hoppas, att önska att det fanns mer än vad som igentligen fanns?