Nu såg vi sanningar du gömt i dina underkläder utav guld
slitna utav tidens regn,

talar de med mig om frihet denna morgon
vem stal en tår i regnet ,

vem straffade dig för min saknad
varför vill du ännu leva i min kropp trots att förruttnelsen är uppenbar,

dina tankar svider liksom branden i mit hjärta
upplyst av fruktan,

sorg
saknad och bittra kyssar från igår
vill du ej se mina färger

tvingas du blunda


dör du