jag etsade mig fast vid småsaker som
den där smälta osten på knäckebrödet
och de trävita kopparna från röda korset affären
som vi skulle ha för att inte glömma varann

jag kunde gå dagar i det blå och bara tänka på att
här ska vi gå,
det här ska vi göra
och här ska vi göra barn
fast just det jag har börjat med p-piller
så det är ingen fara längre

jag brukade skriva att
ingen är perfekt, men han är så nära inpå man kan komma
och jag tyckte verkligen så där
vi var breathtaking
och underbara
och du var det finaste jag någonsin sett

om jag var ledsen sa jag det alltid
och även när han inte visste vad han skulle säga
sa han alltid det rätta

vi gick på alla gator
och vi skrev listor på allt vi skulle göra
och visst kan jag säga att det nog var den finaste tiden i mitt liv
för när han log mot mig
då stannade jorden att snurra
och hela vintergatan stod still ett ögonblick

men när man skriver i preteritum
blir allt lite gråare, lite skarpare, lite mer krossat
och plötsligt snurrar världen igen utan att bry sig det minsta om
att jag inte hinner med
och inte heller du
att vi aldrig hann ställa oss upp innan efterskalvet
och att vi blev liggande bland rasmassorna
fumlande efter varandras händer
utan att riktigt hitta dem

det är så lätt att tänka att allt är bara den enes fel
för om han gjort sådär och sådär och så,
då hade det aldrig blivit såhär
men jag tror faktiskt att vi inte kan påverka
jordplattornas förflyttning,
och alla vägar har ju uppförsbackar och nedförsbackar
visst har de?

så när han säger att det är fint att vi äntligen får uppleva en svacka tillsammans, så visst har han väl rätt och visst står vi snart på krönet och ser den enkla vägen framför oss, känner den hisnande känslan i magen när vi svävar nedför backarna leende mot varandra och det enda som finns är våra rörelser för annars står ju jorden still

och visst börjar han väl ringa snart igen,
visst slutar jag titta på klockan varje minut
och räkna timmarna vi inte pratat på,
timmarna jag inte har någon aning om vad han gjort av

visst gör jag väl det.
ja visst gör jag väl det?