Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kantrar på termiken

Så flög vi, svävade fram i
den bleka brisen

inget kunde ju tro
att termiken skulle brista

den bar ju de vilda fåglarna
så varför inte oss?

trosvissa var vi, ändå tog oss
gravitationen nedåt,

föga aerodynamiska var våra kroppar
inte alls lämpade till flykt

Jag ville sälja min själ för att
få sväva lätt!

men tala inte tunga ord
de drar oss nedåt

vet vi bara skillnaden
mellan tungsinne och lättsinne

är chansen vår

känner du mig väl
jag vill att du skall
känna mig väl

annars är jag ensam
så är det, människan är alltid
ensam, ständigt innerst inne
alltid ensam, själen är stängd
endast genom ögonen en glimt
och vi

har inget val

så tvingas vi bära
det korset

hela vägen




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 219 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-03-26 21:03



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Eller? kanke är vi alla förbundna med varandra? jag börjar tro det mer och mer; att det är en myt att vi är ensamma.

Vacker text, du är mycket bra på att använda dig av Naturen i dina texter!
2010-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP