morgondagen fyller mig med konstlade tankar
inte för i morgon speciellt… tisdagen, nej...
men den alltjämt ovetbara morgondagen

det är väl det okända
eller det som borde vara okänt
men av historian visat, ännu en repetition

jag har blivit bekväm
fastnaglad i en självförvållad vanlighet
förändring kräver motstånd

och vilja
till längtan och tvivel
sprickor i mönstret

existens
endast på grund av brist på alternativ
gör mig trött… -sam…

/