Friden sökte hon..
Satt vid tjärnen och blundade,
lyssnade på skogens ljud
men så obarmhärtigt tyst

Solstrålarna orkade inte längre leta sig ner genom
de kraftiga trädkronorna men mörkret kommer försent
Att ta skydd nu är försent

Han är snart ikapp,
hon kan känna hans energi
Hans ilska
går som elektriska vågor genom skogen
Slår mot hennes kalla hud

Fem smala fingrar
bryter vattenspegeln
Ser sitt ansikte falla sönder
i ringar på vattnet

allt du gör ger ringar på vattnet

Hon vill inte ge sig
är starkare än så
envisare än så
Och kallt vatten smeker hud

och sedan inget