Inte tar mig tidens tand framåt
trång är tillvaron
allt annat än tragisk

såret som är som en kanal genom staden
livet blir döden
aldrig har det varit annorlunda

stenen som sökts av seklernas vise
sötman i svårmod
och att ge upp, är det att segra?

Att segra ska vara att stå som stenhuggen
ensam, i det att såret som särat oss läkt
så sluts vi samman!

Vad gör vi på vägen?
Vrider oss vågat.