En mörk höstkväll var det
som barnet hade lovat
det hon bävat för

den mörka trädgårdsgången
med överväxta stenplattor
genom syrenbersån, mörk nu
ledde gången från bakgården
där han parkerade sin Volvo Amazon
röd, det var äventyrets färg
osynlig där för belackarna
pratmakarna i det lilla samhället

gången var avgrunden
under barnets fötter
till det stora huset

du skall vara snäll mot
jag skulle bli så glad, sa han
frågade inte barnet
blev skulden barnets, och priset
var ett hål i själen
hans liv där kvinnors roller
växlade med hans vilja

barnets känslor var omoderna

äpplena var redan var skördade
och lagda i mörkerkällaren

och hon log med munnen
smickrande, nedlåtande
den obestämbara känslan av

att något var fel