tänkte hon sig kärleken
som ett tillstånd
av villkorslös tillit

där inget förräderi
kunde finnas endast
total ömsesidighet

det var naturligtvis
en utopi utan någon
verklighetsförankring

så oförberedd var hon
ändå på verkligheten
trots att hon levt i den
så länge, i nästan fyrtioår
nära henne fanns såväl
svek som bedrägeri

försvagad av
längtan att slutligen
bli bekräftad

någon verklig lycka
kände hon inte till

surrad vid rodret i en
kurs rakt mot bränningen

med en dåres envishet
och enfald

gick hon rakt på grundet

berövad utopin

säkert som amen i kyrkan

drömmer hon nu om

främmande länder