För mig var du ett mysterium
En del av din gåtor försätter mig i delirium
En gång sa du att vi skulle gå samma väg du och jag
Nu tänker jag på de orden varje dag

Jag lärda aldrig känna dig
Det var synd för du hade kanske kunnat hjälpa mig
Jag lärde aldrig känna dig riktigt
Du hade säkert kunnat lära mig något viktigt

Tankar på Mirre får mig fortfarande att le
Idag har jag en egen katt som jag aldrig kan se
Jag fick en blomma som jag har hemma och den dör
Det tycks bli fel emot den hur jag än gör

Har du bestigit några berg?
Vilken var din favoritfärg?
Vad tyckte du om att göra?
Vilken musik gillade du att höra?
Detta var frågor jag aldrig ställde dig
och du ställde dem aldrig heller till mig

Men några få små minnen har jag kvar
Jag bevarar dem som pärlor i säkert förvar
Jag älskar dig och vet att vi kommer att mötas igen
Jag får en chans till att bli din vän