Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oförklarligt försvinnande

Jag försvann
bara sådär
någonstans i hanteringen
gick det fel

och rädslan tog överhanden

vips var jag där och vips
var jag borta

dök upp sen, i ett öde land
ingen sett förut'

inte fanns det nåt att se heller
så det kunde ändå kvitta
bara slätter med kargt gräs

stenhällar i grå granit
där gul fetknopp växte

så stod jag där

kisade mot en sol
som inte fanns

tomt var himlavalvet

vita sjok av gasväv
vajade sakta trots stiltje
labyrintiskt hängande
utan sammanhang

yrsel och oföklarliga
svimningar drabbade mej

en gråspräcklig katt
strök sig mot mitt ben

det var allt




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 206 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-04-12 21:17



Bookmark and Share


  Anna*
Fint skildrat trots det tunga finns ett lugn och en enkelhet som fångar läsaren och håller kvar ända till slutet. Bra!
2010-04-13

  Catharina Edin VIP
Vilket stilla och fint avslut, mitt i - ingenting.
2010-04-12

  stenen/ Yv Ericsson
Oj! denna var riktigt strålande bra!! Vet hur det känns. Att stå bredvid en katt.
2010-04-12
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP