Inuti kraniet är bara smetiga rester

jag skrapar ur de sista bitarna
av det som en gång var min

hjärna

som en degbunke efter ett
sockerkaksbak, kladdig men tom

ingen sockerkaka har bakats
socker är en förbjuden vara

extra skatt, nu är det grönsaker
som ska växa där och frodas
broccoli och blomkål, ingen lek

paprikorna ser fina ut, lite fadda
i konsistensen, men ack så åtråvärda

vackra färger, den blå tonen förutan
men jag känner en viss saknad

efter min uttjänta och omoderna

hjärna

den gjorde ett gott jobb på sin tid

trädgårdsodling och cykling
och kanske en promenad med en
renrasig och väluppfostrad hund

jag visslar stump av en glad melodi
när jag känner mig tom inombords

det är en amerikansk schlager
ingenting subversivt kulturellt

och i drömmen är vi alla väldigt
hälsosamma och smala

träningspassen är det viktigaste
för den som inte vill få kritik
allvarlig kritik är att vänta för den
som inte håller hastigheten

att tänka är ändå ganska onödigt

utanför köksfönstret står en
bulldozer och väntar på att

få tillintetgöra alla yttringar av
samhällsomstörtande verksamheter

sådant som förut kallades kultur