Därinne kan man gömma sig
i mörkret, det tunga
bland lockande dunkel och
hemligheter, gömda och glömda

vinterrockar, badkappor
slitna sparade
dofter av malkulorna
sticker i näsan

med oemotståndlig dragkraft
är vägen genom pappas garderob
ofrånkomlig in till gömslena av
kläd-labyrinter

fjolårets kvarglömda
de nya kostymerna
hattarna snyggt på hyllan

barnet vet var skammen
gömmer sig, den
gömmer sig så väl
därinne, det är förbjudet där

sitter hon stilla på golvet
och ingen vet
länge och tyst

gläntar hon på de bortersta
syns en liten strimma
bland svaga ljusglimtar
rör sig älvor, rån

öppna bara porten, viskar de
följ ljuset, gå nu!
och mellan rockarna går barnet
ut på öppna vidder och
grässlätterna som ingen visste

upp genom den runda dammen
våt i håret som en sjöjungfru
mjukvatten, solskimmer
strålar det hon innerst inne

längtat och viskat om
så länge, hon visste ju
att vägen skulle öppnas
vägen till de

gröna sagoängarna