Ingen känner stanken av lögn under den frätande parfymen.
Visa mig ingen ömhet, det är då jag börjar tro att jag är värd något
min törst efter bekräftelse kommer aldrig andas tillfredställelse.
Det är bara grymt att ge mig en smakbit
jag kommer endå svälta.
De tar kål på mig,
de där glada stunderna.
Gör fallet tillbaka in i mörkret, tydligare
Måste fokusera, hålla värmen,
ta hand om de skadade delarna först.
När ska denna svidande feber gå över?