Du undrar vem jag är? Känner min närvaro
som en kraftig rysning som vandrar genom din kropp.

Vill du verkligen veta?

Du kan skymta mig i dörröppningen när klockan slagit tolv.
Eller i skuggan under eken en vanlig afton.
Det är jag som knackar i väggarna
och visar mig snabbt i spegeln när ni går förbi.
Du anar mig där du sitter i tv-soffan
och i ögonvrån uppmärksammar en rörelse

Omkullvälta böcker skyller du visst på katterna...

Du tänker att det kanske var en hare som skrek ett dödsskri inatt?
Men det var jag som var på jakt, på vakt, i skydd av mörkret.
Jag var som du, en vanlig man när de fick mig fatt
efter åratal av brott av vidrig karaktär skulle jag nu sona det jag gjort

De kastade bort mig. Plågade mig.

Efter många långa år i en kall och fuktig håla
hämtades jag. Mina leder var stela, min kropp förstörd
men min själ var densamma
Jag fick komma ut när månen var rund
och sände sina silverstrålar rakt in i mina ljuskänsliga ögon
och fick de kedjor som band mig att blänka

Aldrig hade luften varit så frisk att andas
och aldrig hade min själ gråtit högre fast ändock så ljudlöst
Det var så jag blev en gast
när jag i en snara i ekens tjockaste gren fick sona mina gärningar
och miste mitt liv.

Jag står här precis framför dig och mina läppar rör sig,
berättar allt om mig och mitt liv
men du hör inte, ryser bara till och fortsätter att läsa tidningen