Krokusarna blommar, betade, trampade,
uppblandade med döda löv och tomma
tuggummipåsar. Och blåstjärnan, inte
Karybdis. Mot himlen flyr det: flytande
vatten, kväve och automatkaffe. Gaser
och askan, molnet med sina passagerare.
Kom hit, kom se! En skruvad fisk, en fet
posör, säger ingenting bara väldigt högt.
Solen, vampyrens fiende, de älskandes fiende
men de frusna nazizombiernas vän, kom
till stan, till caféet och duvorna, snubblande
bländande. Sedan går den ner i färger i väst.
Det som flöt förflyktigas.