Sista strängen av
mina nervtrådar blev
avskuren med en
vass förskärare

den vassa kniven
karvar nu i mina leder
hugger in ett spett
mellan knäskålarna

och jag kan inte sluta le
jag ser hur de upprepar sig
som alla alltid upprepar
de tror att vi låter oss vilseledas

men ondskan är
ovillkorlig och
så välkänd av oss

de onda människorna
som sluter det nyss
öppnade förtroendet
med ett hånleende

-Tag din nallebjörn
som ett litet barn
vi skrattar ändå bara
åt dina lipsillsfasoner

- Nej, jag ler ju! Ser ni
inte hur jag ler!
Så nöjd och glad! Allt är pånytt!

i lönndom märker jag att
smärtan skärper sinnena
men också förlamning
fångenskap
oskärpa utan focus

vinden stillnar
havet har slutat välva sig

nu återstår bara den vida
horisontens sista rörelse

Innan vi välter över kanten