Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilse mellan mina egna tinningar

Denna afton vandrar jag
mellan de gamla husen
stenväggarna som döljer
förfluten tid tung som bly

vilsegång, sommarfång
längtar efter att ta steget
hoppa över den djupa ravinen
gränsen, labyrintens början
och dess slut, avståndet
mellan de skilda tiderna

möter jag människor som
döljer minnen som är mina
under sina ögonlock
ler de mot mig, men ögonen
oseende som hos blinda

en koltrast i linden

lockar bort mig från mörkersyn
söker jag de öppna platserna
där livet sjuder av förväntan
musik, glada skratt, kafeeer
med lockelser av längtan

musiken som hörs mellan husen
syns inte,kommer aldrig fram
till torgen, mörkret tätnar
människorna jag möter krymper

blir de mindre och mindre
liknar de lillgamla barn
med vuxna blickar
som sett alltför mycket

skyndar jag på stegen
öppnar sig floden, trögflytande
svart som samlade synder

en klocka pinglar

vilse mellan tinningarna
stannar jag

till gryningen




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 214 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-22 22:53



Bookmark and Share


  Prästen utan religion
En riktigt fin dikt, Tack för den!
2010-04-27

  Catharina Edin VIP
En riktig promenad man får följa med på, från husen fram till floden. Är den månne gränsen?
Diktjaget är vilse i sitt huvud. Liksom vi alla. Tankeförgylld, stillsamt vacker text.
2010-04-23
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP