Vaknar och vill sova, vill dö, försvinna och stanna i det milda vita ljuset i det ljusa rummet
Kommer upp ändå, halkar snömodd, tar bussen, magen kniper åt
Föreläsningen, och jag vet inte
om det är den som gör min mage alldeles ond
Eller om det är ett tillstånd, in passivum;
som att vara
Kommer hem, lägenheten ljum och instängd, ögonen sprängda, hakan riven
Att vänta på utkanten av stan,
waiting on the edge of town,
living on the oglamorös kant
med basgången rakt genom vinterslasket

Bara skitmejl i inboxen, att-göra-listan fylls på för att inte avverkas
Nu vill jag
försvinna eller upphöra, inte alls ha varit;
som dimma, eterisk och inte fördömd i sitt ickevarande
Detta varande,
you are optional, I’m optional, the fries are not
Ge mig lite fries då
Så hungrig
av detta liv
DETTA JÄVLA LIVET HELA TIDEN

Han sa åt mig att inte använda de stora orden om jag inte också kan säga de rent ut
Han känner sig dum då, kanske förbipratad, men han förstår inte
mitt språkbruk
Min naturliga pretention
Jag förstår inte hans ilska
jag förstår inte hela honom,
bara ibland,
när han inte kräver mig på ursäkter han borde ge mig
Snälla säg I’d drive all night,
jag tror att jag
undermedvetet lever för det

Jag väntar

Bara väntan kvar, den blir alltid kvar
Detta liv alltså,
tillstånd och dimridåer
I morgon,
kanske klar himmel
Men dimridåer, dimridåer