Jag säger till dig över internetsamtalets klara brus:
"Jag har sörjt vår ofödda dotter"
Du hör men förstår inte alternativt vill inte förstå
Det är som att kasta sig utför femmans hoppavsats i badhuset,
sent 90-tal
Vår dotter
som är,
men aldrig blev
Mors dag, Fars dag
passerar
När kommer Din dag?

Själv är jag stolt över men ändå kluven till
att vara just dotter
Jag är så mycket, och ut ur dotter-ramens kanter flyter jag
Men för Oss två, var Hon bara det och
för ett tag var det vårt Allt, vårt Enda
Kanske är det inte rättvist,
kanske, detta att lägga så mycket i ett hopp och en själ,
och nu vilar hon i kosmos
ett tag till, tar sats
Vill jag tro

Nu smakar det salt mellan Oss men hon låter
inget bittert in i dekokten, dottern
på en molnkant
Kom ner, kom hit
säger jag tyst i morgonen, jag kramar en skogsstjärna i handen
Jag ber inte längre men skickar ett ...
Välkommen,
men vi har slut på socker