Sålt mig själv, och drar ut tomma fickor för att betala tillbaka
Fasader som rostat sönder och ansikten utan masker, utan trygghet
Lever i ett eko där analysen säger att världen alltid varit sjuk
När minnena blir nuet, står ni både framför och bakom mig
Det är ni som piskar fram fasaden, och jag lovar mig själv att bygga den
Så fort jag betalt tillbaka skulden till mig själv, ska jag andas