Rock n'roll har lämnat stan
går på tomgång, rundgång
dunka-dunk och upprorsskrik
hörs försvinnande i fjärran

tog med sig de vassa orden
de vassa som skär hjärtan och
dödskallar i brinnande hud

kvar finns en skiva knäckebröd

nu råder här en förlamande
anständighet, som ler välvilligt
då våra blickar möts
men snörper på munnen
när jag vänder ryggen till

jag blev sittandes här
med mitt satans tungsinne
ett askmoln så stort att
det täcker hela stan

det skymmer solen och skriker
åt mig att lägga mig ner
på marken och ta skydd
med händerna över huvudet

ett försök att rädda sig efter
den stora katastrofen

saltet dräper viljan
och vinden sliter stripiga hår
framför ögonen

luften trycks tillbaka
i luftstrupen

det blåser en ilsken
motvind här, snål

och kall, tiden knapp

det finns inga rullstolar kvar
åt oss som totalförlamats

man sitter där man sitter