Jag fastnade i en utandning och
såg hur molnen gled förbi

Bland grus och skitiga glasflaskor
började våren vakna till liv

Solen värmde och en vän räknade
fräknarna i mitt ansikte

Allt medan jag kämpade
för att få luft

Jag satte mig på ett tåg mot
friheten och öppet vatten

Redan på perrongen började
det kittla i mina ögon

Så satte jag mig vid vattnet med
en kopp alldeles för varmt kaffe,

och jag grät ända tills det svalnade

Den friska luften fyllde till sist
mina tömda lungor med liv

På hemvägen kände jag mig ren
ovanpå de skitiga sätena

Väl framme såg jag dig gå förbi
med en ICA-kasse i handen,

och jag lät dig gå förbi