Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
dikt eller verklighet?


jag vänder ut och in på mig själv

Jag och mina vänner har skapat en klubb för innebördes beundran
Vi kommenterar varandra, applåderar varandra, schemalagt enligt den uppgjorda rundan
Jag använder gärna könsord och vulgärt språk i rubriken
När man sedan öppnar texten och hoppas på porr blir man besviken
Men man har ändå samlat ihop lite läsare på så sätt
Och vad jag och mina polare tycker är alltid rätt

Jag vänder ut och in på mig själv och greppar efter halmstrån
Och så försöker jag red ut varifrån ångesten kommer ifrån
Sen gör jag det till två raders poesi
Inte fan går jag ut i solen och känner mig fri

Egentligen är jag en riktig poet
En sådan där som ni vet
Fast jag är naturligtvis mycket bättre än så
Dom bästa texterna jag skrivit kan ingen förstå
Och det beror på att jg står över alla andra
Tur att klubben för innbördes beundran finns så vi kan kommentera varandra
För många kommentarer gör att man blir erkänt stor
Och jag ska nog skildra grannskapet där jag bor

Jag vänder ut och in på mig själv, har jag tur får jag ett uppslag
Och jag kan skylla på alla andra och samtidigt framställa mig som sårbar och svag
Jag är expert, jag vet allt vad som sårar
Jag som är insiktsfull inser snart att jag alltid har rätt, alla andra är dårar

Det är inte alls taget ur det blå
Och jo, förra veckan var det förvisso vi två
Men nu är jag själv, ensam och så jävla stark
Fast egentligen är jag svag, se hur mitt hjärta krossas och jag förblöder på ett ark
Vilket svin det där visade sig vara
Och nu när jag ringer vägrar människan att svara
Så jag skriver om det med förståss
Jag måste få låta värden veta vad som hände mellan oss


Jag vänder ut och in på mig själv och får lite uppmärksamhet
Att få synas, få lite bekräftelse är det bästa jag vet
Aldrig att jag sållar eller tänker efter, allt ska läggas ut
Jag är ganska öppen, och sen gnäller jag då jag känner mig helt slut

Man måste få redaktionens val
Om man inte utses till mest läsvärda så är det skandal
Då måste man synas mer, vara aggressivare så man hamnar där
Och så kan man ju fläka ut den där känslan och skrika ut att man är kär
Det finns ett ballt gäng som alla vill uppmärksammas av
Populistiskt trams fast jag är publikens slav
Sen finns den gruppen som verkligen härskar, den som styr
Riktiga poeter som jag, sådana som intet skyr

Jag vänder ut och in på mig själv och visar det för alla som vill se
Jag förklarar vad som hänt och sedan levererar jag en analys av hur det kunde ske
Underförstått så är jag ett offer för omständigheterna
Och om jag är slug kan jag få publik på oanständigheterna

Jag är frigjord och jag diskutera livets stora frågor
I brist på det ältar jag några gamla plågor
I brist på uppmärksamhet muckar jag gräl
Sen så återgår jag till att exploatera min sorgsna själ
Jag får ner det på två rader
Jag har skapat en kärleksskala, där betygsätter jag mina ligg i olika grader
Och publiken applåderar, de lider med mig och de rasar
Sen skriver jag som det är och alla fasar

Jag änder ut och in på mig själv med en bra rubrik
Jag gör nog vad fan som helst för lite publik
Gränsen ska upptäckas och suddas ut
Och ena stunden pratar jag om att älska, nästa dag var det ett trist skjut

Alla älskar mig och min poesi
Egentligen hur skulle dom kunna låta bli?
Egentligen är det jag som lyfter poeter
Man ska jaga kommentarer inte spaltmeter
Sen är det bra om man ger andra råd, de som intet förstår
Dom behöver lite sanningar, de kanske kan skapa något av sina sår
Jag är kändis, en av min tids största
Och den här stilen som jag har, jag var där före dom första

Jag vänder ut och in på mig själv för ingen är så bra som jag är
Jag är den enda riktiga poeten, jag kan minnsann förvalta ett uppslag
Och jag funderar redan på hur jag ska kunna göra ett utvik
Kanske lite hemmasnickrade porrbilder, eller skriver skit så jag framstår som unik

Tänk om jag kunde dejta den där poeten och sedan låta det läcka ut
Sen när alla andra vet ja då kan jag göra slut
Snacka lite om vad som hände i sängen, vad som inte alls var bra
Sen då publiken hämtar andan berättar jag varför jag var tvungen att dra
Min poesi snarare uttalanden så att alla vet, jag är en kändis fast ingen vet vad jag heter
Jag lever mitt liv här på poeter




Fri vers av PPQ
Läst 704 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2010-04-25 20:23



Bookmark and Share


  Vildaste
Denna texten var solklar i min värld,
jag läste den med förtjusning,
fick en slags konstig kännsla som om jag blåttade mig i din text,
som om jag speglade mig och såg både dig och mig.
APPLÅDER!!!
2010-05-21

  Ewa-Britt Nilson VIP
En text, som satt,
som en spik så ärlig
och sann och här så
unik, ingen alls lik för
den går inte över lik
den talar om levande
"pers" per vers en sån
seglats att hålla en sån
kurs kallas överkurs.
Jag gratulerar och
texten bokmärker inte
ofta jag gör men detta
den bara talar för!
2010-04-26

  drakbruden VIP
Japp där satt den!! Helt j-kla underbar!!
2010-04-26

  Nina Nightwish
Helskön text!
2010-04-25

  Trädflickan
Träffande innehåll, skönt skrivet. Och på rim dessutom. Nej jag ger inga bra kommentarer, jag tar åt mig för inte fan går jag ut i solen och känner mig fri. Jag lever mitt liv här på poeter.
2010-04-25
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ