Jag brukar ofta se tårar i hennes ögon, en dag frågade jag henne
`` hur är det?´´
Hon såg upp från stället där hon fäst blicken och sa
- tror du alla kommer bli lyckliga tillslut?
Jag stod och tänkte medan jag såg tår på tår falla ner från hennes kinder.
Jag svarade efter ett tag
`` ja det tror jag, men har man känt en lycka en gång och sen förlorat den, tror jag att det är svårt att hitta tillbaka till en lycka som är bättre än den man redan upplevt, för det är svårt att ersätta den första lyckan man fått med någon annan´´
då brast hon ut i gråt och sprang sin väg.
Jag sprang efter frågade varför frågar du de?
Hon stannade och såg på mig med rödsprängda ögon
- folk säger man ska gå vidare men allt kommer ju finnas kvar hur man än gör, därför kommer jag aldrig hitta någon annan lycka.
Jag tänkte igen och sa
`` jag vet du kommer aldrig glömma, det kommer alltid finnas där, men efter ett tag kanske man ser det på ett annat sätt´´
då log hon lite och sa
- allt kanske bara va en saga som egentligen inte skulle bli sann, kanske jag har en annan saga som ska sluta lyckligt, som jag en dag kommer att se.
`` ja det har vi alla, det gäller bara att vänta på den´´