Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur skriver man ingenting utan att skriva ingenting?

mitt inre är tyst
jag vet inte om det finns kvar
… är jag urgröpt?
om jag är, när hände det?
Borde det inte ha gjort ont… lite… kanske… eller?

Kanske… ja, det finns väl alltid en möjlighet att
… du vet, att man dött och inte varit smart nog att inse att andetagen borde avstanna och värmen borde gradvis flytta till en annan bostad…

Jo du… det känns som om någon monterat in en busshållplats i mitt huvud
… inte en sån'där fin, modern och äckligt hektisk hållplats, men
en sån'där hållplats som var jättebra och otroligt välplanerad
… för trettio år sedan
och som nu bara är ett ställe där bussarna stannar och ingen går ur
… eller in

men det kunde varit värre
jag skulle ju kunna ha fått slut på cigaretter
och kaffet skulle ju ha… gud förbjude… utvecklat intelligens och rymt

Det är så lätt att tycka synd om sig själv (mig själv) när man ligger på sidan i ett mörkt rum, i ensamhet och försöker hitta på ord som betyder någonting annat än det enkla lilla "blä" jag tror mig verkligen vilja skriva…

Jag tror jag avslutar med det…

blä…

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 244 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-27 00:47



Bookmark and Share


  kråkan VIP
..uppgivenheten känns när man läser detta..bra fångat..
2010-04-29

  Rosa nalle
Wow.... Du får in så mycket i något så litet som våra ord, tycker att du är riktigt duktig ^^
2010-04-27
  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen