Stjärnorna ständigt lysande, ständigt glimmande.
Så långt borta.
Får mig att drömma.
Drömma mig bort från denna mörka och kalla värld.
Får mig att vilja flyga och vandra.
Väcker mig,
tinar min djupfrusna själ.
Får mig att inse mitt fängsel och gissel.
Gör att jag försöker bryta mig fri och lämna min kropp.
Gör att jag bryter ihop då illusionen rämnar,
bryter ihop och gråter.
Plågar mig med sin förgänglighet,
med tanken på en flykt som inte är möjlig.
Plågar mig med tanken på stjärnan jag inte kan se,
med mysterierna jag inte kan lösa.
Får mig att vilja skrika.
Får mig att inse min litenhet.
Stjärnorna dessa nattens ljuspunkter.