Jag glider på en våg
Befinner mig på dess topp
och ser ner i den mörka dal som finns under
känner hur vågen häver sig
och jag följer med den nedåt.
Når dess botten
och fortsätter att sjunka.
Andas in det som finns under ytan
och vaggas sakta in i det mjuka mörkret
sluter mina ögon och låter huvudet tömmas.
Hittar en frid jag inte känt på länge.
stormen lugnar sig och bedarrar.
Jag befinner mig i en stilla ocean
och kan pusta ut.
En stilla tanke undrar vem jag är.
Jag förtränger den bryskt
för jag vet att den kommer att starta en storm
en storm jag inte är redo för.
rör mig istället mot den grotta som finns under ytan.
Hittar den och sjunker förnöjt ned på dess golv.
känner en stillhet jag inte trodde fanns.
och sakta kommer tårarna.
de tårar jag så länge har förnekat.
De rinner över min kind och ner på golvet.
sakta ser jag dem flyta ut i det svarta hav som slukat mig.
befrielsen är underbar
och floden längs mina kinder bara växer.
allt spolas ut
och då floden sinar finns bara en tomhet kvar.
En tomhet som måste fyllas.
och så återigen kommer en tanke:
vem är jag?
och plötsligt är grottans stillhet splittrad.
Jag flyr det kaos som bildas där.
flyr ut i det svarta vattnet.
Tanken drar mig uppåt.
även fast jag kämpar för att stanna kvar.
Med ett skrik bryter jag ytan.
och dras med av en våg. Återigen färdas jag uppåt längs vågen.
det känns härligt att vara på väg upp.
även om jag vet vad som väntar
och egentligen bara längtar tillbaks till min stilla grotta.
Tillbaks till den sorglösa tomhet jag för en sekund uppnådde där.
För med uppfärden kommer all den smärta jag känt tillbaks..
Då jag når vågens topp så kulminerar den för att återigen kasta mig under ytan.
och jag vet att cirkeln har slutits än en gång.