Sitter stilla nu
med knäckta knän
som ville min tystnad

väntar
på att vara en vän
väntar på skogen
dit jag inte kan gå

sjön

bär upp min
tunga sorgkropp
men vemodig längtan

men jag slipper trängas
med de andras allt

vattnet i sjön

doftar av humus