..det är något med lisa....och mig..märkligt..fick ett mail för en stund sedan..om boupptäckning på sirka-lisa..från finland..minns knappt..var tvungen att tänka efter..innan jag kom på..det var ju bondtanta på gården jämte torpet vi bruka vara i när jag var barn..hon som lukta så gott..som alltid tala högt på finska som jag inte fatta och log..hon som jag alltid väckte på morron för att vi skulle mjölka kossorna och mata grisarna..hon som piska mig med björkris i bastun på kvällen..för jag skulle bli ren..hon och hennes man..som lärde mig så mycket..om vad livet borde vara..hur kunde jag glömma henne?..Fick som sagt mail om bouppdelning..idag..sirka-lisa och hennes man hade inga barn..tänk om?..tänk om dom alltid kommit ihåg mig..medans jag glömt dom?..fast kanske jag kom ihåg ändå..det vackra minnet..döpte ju faktiskt min döda dotter till tuva-lisa..och konstigt nog..grät jag så jag skaka i bilen idag..när jag förstod..att sirka-lisa..som jag nästan glömt var död..undra om jag grät av saknad..eller av lycka för det jag fick..
Fri vers
av
kråkan
Läst 232 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2010-05-05 21:51
|
Nästa text
Föregående kråkan
Senast publicerade
Min Camino Rätt.. elleR fel SåKlArT Trollsländan Dottern Mamman och pojken FrÅgan? NyriK Se alla |