Hon gick den vanliga stigen med strömmen ...

Längs den gråa stenvägen med dunkla utsikter.

Dränkt i djävulens vatten och skratt som döljer sorgen likt en mask ..


Hon ramlar plötsligt in på en ny väg oanmält.

Vägen som blev det brantaste berg.


När hon besegrat berget och står på den främmande toppen.


Knyter hon handen kring tanken av hjärtekrossarens lek.

Hon hoppar ner i fritt fall.

Besöker på vägen ner sveken och rädslans hall.


Hon hamnar på den gråa och vanliga stigen mitt bland strömmen ...

Men med denna gång , ett sant leende, med endast sig själv,


bevisar hon styrkan om att möta och se drömmen.