Det var en gång
en människa
liten i navet
i det globala

och allt var gott

livet omslöt henne
tätt intill
kupad om anden
om det sköra

och allt var gott

satta spår i gryningen
tecken att tyda
i vågskål
tungt, lätt

vad blev det av dig
liten människa?
i allt det stora
gömd under vingen

och det blev natt
det blev dag
tyngda under alltet
avvägda i dig

du gryningsmänniska