Hon var liten och tunn
med en hy så vit
Lika vit som det midjelånga håret
Ögon med ett djup så svart och svårt
och ändlöst som bottenlösa brunnar

Hon var dotter till en skogstjärn
avlad en höstkväll
en frukt av första och sista mötet
mellan hon, den första flingan snö
och han i det svarta djupa

Ett kort möte
gav liv åt henne
formade hennes kropp
ja, plötsligt bara fanns hon

Det mjuka ansiktet så tillitsfullt
Det röda hjärtat så farligt, så farligt

Hon doftade granskog och snödrev
smakade is och smultron
Sökte inte kärlek men fann den ändå
De män som henne såg föll så klart direkt
så tilltalande var hon
men de förstod inte förrän försent att
hon inte var mänsklig alls

Inte alls

I den bottenlösa tjärnen
fick de sluta sina liv
som leksaker
till en skogstjärnskung
vars vackra dotter ärvt
sin moders iskalla hjärta