Det var en gång en massa ägg som bodde tillsammans i en stor äggklump, i träsket. Där hade de bott ihop så länge de kunde minnas.

Den ena äggklumpen, där Sigrid bodde med hennes alla kusiner, låg en bit upp ovanför de andra äggklumparna, med en vacker utsikt över det oljiga träskvattnet. Sedan hade vi Bertilssons klump, den ville man helst hålla sig borta ifrån! Den låg långt nere. I det kalla och mörka. Det var sällan någon som hade vägarna förbi där, eller som ens ville det heller för den delen! Men så var de ju också ett pack, de där Bertilssonarna, för det hade man ju hört! Jo, jo!

Annat var det med "Fröknarna vid dikeskanten"! de var ena härliga fröknar det! Och många var de! Kanke uppåt 30 stycken. Eller fler om man ska vara nogräknad. Visserligen var de lite fisförnäma, men så bodde de ju också lite grand vid sidan av. Lite mer avskilt, trots allt! Och de hade sina föräldrar i närheten, vilket inte hörde till vanligheterna, vill jag lova. Åtminstone kan man misstänka att det var deras föräldrar, även om den mest grundliga naturkännaren kan ha sina tvivel om detta ibland.

Nåväl, en dag hände det något som skulle få hela samhället i gungning!
Mitt i lunchtid när alla var som mättast och mest belåtna och låg där loja och guppade, brakade helvetet lös!
Helt utan förvarning gick solen i moln bakom en stor röd hinna som i rasande fart närmade sig. Innan någon hade hunnit reagera plaskade det till och det röda dundrade ned genom ytan och glufsade i sig Sigrid och 14 av hennes kusiner i ett nafs!
Lika fort som solen försvann bakom det röda monstret, lika fort kom solen tillbaka! Men Sigrid och hennes kusiner var borta, för alltid!
Och mer anmärkningsvärt var att samhället hade förändrats i sina grundvalar! För där Sigrid hade bott med hela sin tjocka släkt kunde man nu skåda en helt ny äggklump, som få hade tagit tillfälle att betrakta tidigare - och det var de ökända Bertilssonarna som nu hade kommit upp till ytan och låg och solade sig i sin nyvunna glans.
Av "Fröknarna vid dikeskanten" såg man icke ett spår.

Så vad lär vi oss av detta, säg?
Jag vet inte, men jag bävar!