..har jag lurat..sprungit..gömt mig från det som är verkligt..stohejet runtomkring har ropat..skrikigt massa konstiga saker om hur livet borde vara..å jag..ja jag har lyssnat..fast sagt att jag skiter i..jag har spelat med..fast sagt att jag är sann..varit sann i min ovilja att se..i oviljan att förstå..att allt var lögn..livet har under tiden bara snurrat på..som en hysterisk karusell..utan mål..utan äkta närvaro i det som är viktigt..visst fanns det stunder..sådana där som man alltid strävat efter..strävat efter på fel ställen..försökt få dom att komma överens med stohejet runtomkring..visst fanns det stunder..men bara på dom platser..där stohejet var tyst..bara på dom platser..där ingen kunnat luras..bara på dom ställen..där ord inte finns..