Det var en gång, jag de var jue länge sen
dinosarierna härgade och inget gick på rälls,

jag hade en kompis Jakob hette han,
gav mig rosor och choklad,
jag han va en riktig man,

höll min hand och sa ge mig en kram,
snart förstod man jue hur de va,
uppvakta mig varje dag

jag sa jo fanders vad vi ska dra,
han sa jo fanders vad vi ska dra
jo fanders fan vad vi ska dra!

Nu bor vi i stuga och barn är påväg,
jo svenska fantasin
-kort pouse-
jag svär, lycklig, glad och barn,
-kort pouse-
jobb, stuga och bil
ja allt detta är bra,

fyfan vad vi är bra, ja fyfan vad vi är bra.....