Du besöker mig i mina drömmar.
Jag undrar vad du vill.
Du finns i mardrömmarna som spöke, och du finns i de fina drömmarna som tröst.
Du säger till mig att inte sörja. Att vi inte ska sörja.
Du säger att du har det bättre där.
Är det bara mig du hemsöker?
Är det bara mig du vill åt?
Jag svarar dig: Jag kan inte sluta sörja. Vi kan inte sluta sörja.
För vi ångrar allt vi inte sa och allt vi inte gjorde.