Med grått liv hade hon levt

kroviga strumpor, böjd nacke
våld och förnekelser

hennes hår

-Nej, han har aldrig slagit mej.

-Nej, jag har aldrig slagit barnen

-Nej, han har heller aldrig slagit dem

Men barnen hade berättat
för de andra, för berörda myndigheter
för de äldre och för varandra;
nu äntligen kunde dom tala om

våldet, om misären och kränkningarna

innan, då var allt tystnad
de visste, kunde inte tala

knytnävarna hade tagit deras språk

nu är hennes liv slut
hennes fängelse är ett
annat än förr, kanske det kvittar

hennes liv är slut, men
hennes liv har alltid varit slut
har börjat med ett slut

efter åtta barn

omhändertagna

som ingen såg