Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


I botten av mitt vemod

mörkret kommer hastigt
överrumplar och
omsluter mig
gör mina ben tunga
stegen likaså
ljusen från fönstren
som jag passerar
sticker i ögonen
drar mig nedåt
fyller mig med en känsla av
utanförskap
trots den lycka jag äger
tillsammans med den
jag älskar
blir mörkret en påminnelse
om att det jag har
finns nu
nu
men kanske inte i morgon
och sen aldrig mer
älskad
du och jag
vi
tar upp min mobil
och slår ditt nummer
för att få höra
att du finns
och att du lever
och för att få tröst
i botten av mitt vemod




Fri vers av RobertD
Läst 834 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-14 17:48



Bookmark and Share


  JMR
Vemodigt hoppfull dikt.
2005-12-28

    David82
Är du verkligen så hjälplös? Bra beskrivande dikt.
2005-11-16

  Hélène
Ibland känner man verkligen igen sig i andras poesi och din dikt var sådan. Vacker o vemodig.
2005-11-14
  > Nästa text
< Föregående

RobertD
RobertD