Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fritt efter Smogs \"All your women things\".


Alla dina Annagrejer

Jag ringer henne sent – alltför sent – och hoppades att hon inte skulle svara. Istället gick telefonsvararen på efter tre ekande signaler. Så jag tog ett djupt andetag och släppte lös en känslostorm:

”Tjena…hej, det är jag. Du vet – jag. Din lilla kringla. Mig som i oss, du och jag, en gång. Förut. Det är torsdag kväll, du är väl ute och springer. Kan inte klandra dig, du var ju alltid på språng. Kommer du ihåg att Wille sa det på nyårsfesten…att jag satt och du sprang. ’Anna springer för att se, hon blir blind i vanligt svennigt lufstempo’ sa han. Men du vet ju hur han är, gamla haschtomten. Fina ögon, det ger jag honom. Stora, brungröna. Smaragd och pepparkaka…vänta, jag ska…så (kort paus).
Förlåt, jag tände en cigg…Lucky Strike. Haha, dina cigaretter: jag hittade dem i byrån i hallen…var det ciggen gjorde att din röst mörknade varje kväll?…Spelar ingen roll nu, antar jag…annars är allt som det var när du lämnade stället…stället och mig. Precis där du lämnade dem, när du lämnade dem. Jag har lägenheten full av dina grejer, Annagrejerna. Alla dina grejer…och dina hårda ord och dina varma ord och dina händer över hela mig. Alla dina ’förlåt’, alla dina ’jag förlåter dig, det är okej. Näspuss nu, vänner nu?’. Alla dina Annagrejer: balkonetter och betongljusstaken eller molnlandskapet av din sextiogradiga bomull…dina bandage och vetekuddar, dina spännen, skärp och glitterbälten, din softa attityd och dina gillrade fallgropar…och alla djupa hål som jag…förlåt. Inte dra upp det igen. Men allt finns här, om du skulle saknat något…dina lösnaglar (spetsiga och elfenbenslika)…dina tårdroppsformade nagelsmycken, ditt asiatiska tingeling och tunna lila slöjan runt dig på överkastet, flor, doftljus och Joni Mitchell som sjöng Lucky girl, babyblå koftan och röda pläden…flytande äppeltvålen, hallonröda badlakanet bredvid mitt gula. Jag har sparat allt…skulle kunna bygga en staty av dem, dina Annagrejer…doften i ett klädesplagg, smaken av ett minne. Vad kan inte det göra med oss, hjärta och hjärnan i samma mixer, släng på locket och tryck på ’Frappé’!…som jag älskade din doft och din örtblomsandedräkt (Salvia Läkerol) – för att dölja dina smygcigg har jag förstått. Varför…varför, varför VARFÖR Anna darling älskade älskade vän älskade jag dig inte såhär mycket när du fanns här livs levande, kött och blod…varför jag var jag inte snällare…närmare? Hur kunde j…förlåt, det är inte meningen att böla…nytt försök: hrm…hur kunde jag låta bli dina söta tekoppsbröst…ditt vänstra och ditt högra…gåshuden…ett födelsemärke…klyftan att kyssa…prrrrrrrrrr!!!…kommer du ihåg att jag lekte motorbåt? Prrrrrrrrr!!! Prrrrrrrrrr! Var det i Grekland eller Barcelona? Jaja…din softa attityd, hur du tassade runt i linne och trosor varje kväll barfota och tyckte golvet var kallt… du och alla dina fallgropar…hur kunde jag bara låta bli att se?! Fattar inte! Fa-tt-ar inte!
Nåja…skit samma. vänta, jag ska tända en ny Lucky Strike…hrm, så ja…jaja. Du skulle se mina lugg nu, den som du alltid sa åt mig att klippa för att den dolde mina ögon. Låt mig säga såhär: jag är glad att den döljer ögonen nu, okej? Glad! Har ingenting att visa någon…Hur som helst. Det är två år sedan och tanken på ditt namn gör mig alldeles tuggummisvag i knäna. Och hur kunde jag – hur kunde jag hur kunde jag hur kunde jag – låta bli att se dina bröst: ditt vänstra och ditt högra…gåshuden…hur kunde jag låta bli – dig. Kyss och kram – jag antar att vi är vänner nu…jag…shit, alltså det här är inte lätt…jag... jag saknar min Anna…Shit! Shit!”
Slut på meddelandet.
Jag drar fingrarna genom luggen (den kittlar min nästipp), fimpar i en keramikmugg med Nalle Puh-motiv, den står kall och tyst vid balkongdörren. Bara en människas fimpar där. Blåser ut slingan och ser den leta sig upp mot himlen.
Stänger dörren och vankar omkring i mitt Annamuseum - vårt kärleksmausoleum - de sista kvarlämningarna av oss.

Här lever jag, har blir jag kvar.

Bland oss.

Bland dig.


REPEAT AND FADE OUT




Prosa (Novell) av Dan Linder
Läst 3483 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2005-08-31 13:46



Bookmark and Share


    Melona
Men fan. Det här var så jävla fint och så äkta, på riktigt! Jag borde läsa mer utav dig.
2017-03-14

  carmie
Dan Linder! Du är fantastiskt bra. Nästa gång jag ser dig på stan (haha jag har sett dig) så ska jag hälsa! Varje gång jag läser den här bränner det bakom mina ögon, magen vill dra ihop sig, eller så börjar jag gråta, på riktigt för det känns som all denna saknad är min. Du är bra!
2010-07-01

  Elin S
Varför i hela friden har jag inte kommenterat denna? Den är ju en solklart favorit sen första gången jag läste den. Så j-la bra Dan-Man.

Never leave the building.
2009-07-16

  lyckeli
du fångar

ja, herregud
vad du fångar
och håller kvar
2008-12-29

  Queen_of_Rain
Läser den här. igen. Grips av den ensamhet du förmedlar och det gör ont när jag et att ingen någonsin kommer ringa mig sådär för jag tillåts aldrig lämna några spår...
2008-11-10

  Louise. J
ALLTSÅ SHIT!
Vilken text säger jag bara. Man är fast från början till slut. Det går verkligen inte att sluta läsa. Detta va det bästa jag har läst på månader. Det går inte att förklara.. Men.. amazing!
2008-03-15

  Anno
Oj, jag blir alldeless knäsvag och ... tårögd? Önskar att någon kunde skriva något sånt om mig.
Shit. Starkt. Underbart! Suveränt!!
2007-10-23

    Josefin Johansson
Oj vad starkt. Oj vad bra. Fantastiskt!
2007-02-14

  carmie
När jag bokmärkte den, liksom då kunde jag inte riktigt få ur mig något vettigt. Inte nu heller.
Men den är totalt underbart skriven så jag blir alldeles konstig i magen på ett bra sätt, lyckolessen. Din känsla sitter verkligen bergfast i orden. Rubba ingenting i den här dikten, det skulle inte gå, känn efter själv, känn attd et du skapat är ett privilegium. Att kunna sätta känslorna såhär.
2007-01-04

  Måna N. Berger VIP
Suveränt!
M
2006-09-18

    Rag doll
ojojojdå!
detta var good shit!
hey man du förtjänar henne ;)
2005-11-07

  Martina_T
Ja, herregud Dan.

Finns inget att säga som inte är sagt av någon annan om denna novellen.
Den är ett mästerstycke. Och någonstans, ungefär i mitten, börjar jag nästan sluta andas.
Tolkningsfri, ja. Är hon död? Har de gjort slut? Isåfall varför har hon inte hämtat sina grejer på två år? Om hon dog av rökning, varför röker han? Man blir nästan knäpp när man läst klart. Och får läsa den om och om igen.
Jag kan bara göra en djup hovnigning eller nåt. Den är fantastisk.

/Martina
2005-09-06

    jennystyle
jag har hela bilden framför mig, hela lägenheten i minsta detalj. hur personen sitter och känslostormar ut allt nästan som han tror själv att det är någon i andra ändan mensom är tyst och väntar på att få en syl u vädret. hur han ser på varje sak som är hennes och ser varje minne varje berättelse visas likt memoarer framför ögonen, lägnheten är egentligen bara ett ställe där han väntar på henne och fast så länge han inte går ut.

det här va det skönaste ja läst på länge..du är grym!!
2005-09-05

  Roger VIP
Den här är såpass bra att den får ligga kvar på novellsidan en stund till :D
2005-09-02

  Jessica Ebbesson VIP
Denna novell är helt underbart skriven, fastnade för den med en gång.
Jag känner med det du berättar och lever mig in i dina beskrivningar.
Titeln är också lysande.
Gillas mycket :D
2005-09-01

  Tobbe
Kompis! Jag har ingenting att tillägga, inte heller att plocka bort. OK, fan vilket flow du har. Nu ska jag äta glass och tänka på vad du skrivit här. Keep up the good work!
2005-08-31

  AC
Gulp.

Du. Skriv den där romanen. Nu.

/AC
2005-08-31

  Andasin
Närvaron. Wow. Närvaron.
Har läst din text två gånger och den är närvarande. Gillar flödet.
2005-08-31

    Emma_med_t
..jag rös mig igenom hela texten och ville bara att den skulle fortsätta. Detta trots att jag har otroligt mycket att göra på jobbet. Jag hoppas på en fortsättning - på Annas svar (om det kom ngt..kanske inte, det är ju det vanliga i ödets ironi).. Alla små detaljer du fångar. Allt det där man kommer på efteråt. Varför efteråt så ofta. Ännu en gång förundras jag över ditt skrivande. Som dansk film ungefär - äkta! Som om alla dessa människor faktiskt funnits. Ja, fler har skrivit det - "hur kommer du på allt???!"..Du är otrolig! *klickar på femman o tänker mig ett + tecken efteråt*/E
2005-08-31

  Roger VIP
En av de bättre kortnoveller som jag läst här på sajten, Absolut i toppklass. Närvaron och detaljrikedomen får läsaren att förföyttas in i den verklighet som författarjaget upplever. Jag får en stark känsla av saknad när jag läser. Åtgerigen, toppklass!
2005-08-31

  Propella
Underbart. Mycket längtan och kärlek och sorg och detaljer som gör mig alldeles matt av empati. Och, hur bisarrt det än låter, hoppas jag att det finns någon som minns mig. Precis sådär.
2005-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Dan Linder
Dan Linder