jag kallar dig höstöga när du inte hör

och du viskar smeknamn om nätterna

din andedräkt doftar rom och regn 

när sömnen bakom fladdrande gardiner tagit dig 

minns du silverryggarna och Fidel?

hur allt var varmtungt och grönt omkring oss

vi passerade dörrar, röda, svarta, blå,

beklädda med slingerväxter

passerade alla utom den sista-

resten är väl historia, djungelöga

och alla viskningar ditt namn för mig själv

nu begraver de oss i Cubas varma mylla

jag fjättrar min längtan vid aldrig berörda dörrhandtag

jag håller kanske ihop

i så fall bättre än du och jag