vännen-

det är en sak du måste förstå;

den här tiden på året

timmarna utan rygg mot bröst

håller jag inte utan berättelser

om män med träskor stickade mössor

och smygande ordspråk på latin

ibland ett glas vin för mycket

för att stå ut, du vet-

värka nätter med ensamma hjärtslag utan

kupade händer mot kind

att vakna lika ensam 

hur ska jag förklara? 

det är annorlunda för dig, jag vet 

också jag kan skratta och leva i regnbågens färger men 

tillvaron har smak av väntan

men älskade, inte tvivla

jag är stark trots att jag gråter ibland-

och du har största plats sedan första gången

du känns likadan som då