Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi flöt genom livet utan att beröra hamnen

 

Vi hade aldrig pratat om döden

 

 

De vars vita händer tände ljus på den spetskantade duken

 

när det var barndop

 

 

Hur kunde det komma sig att livet

 

hölls i samma händer som döden

 

 

 

 

 Den så mjuka handryggen med sina bruna fläckar

så varm och ömt smekande

där tårar blandats med en flod

av bittersöt chateau

 

Där den vilar i min egen hand

 

med den släta guldring som bundits om kärleken

 

 

kärleken

som vi talade om så ofta

när den inte visade sig vara sann

eller evig

 

Två händer som en gång knutits samman

i livets mitt och begynnelse

 

vilar åter i varandras

 

utan att ha talat om döden 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 737 gånger
Publicerad 2006-02-18 01:34



Bookmark and Share


  Dan Linder
din bästa, djupaste, sorgligaste och vackraste någonsin! Bokmärke, hörru.
2006-02-21

  Roger VIP
Det var vackra tankar...
Djupt och sinnligt med en otrolig närvaro.
2006-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman