Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag säger ingenting

 

men det är när jag blundar

och formar ditt skratt med händerna

som en dåres teckenspråk

 

och du börjar leva

mellan mina fingrar

 

en evig blindskrift i mitt ostyriga hår



trassliga lakan och gömda skratt

och jag måste upp

måste teckna dig

som du låg när jag såg dig sist

 

och det blir alltid samma streck

samma skuggor

när jag suddar kolet vid din käklinje

skrattgroparnas mjukhet

och glittret i dina ögon

som aldrig går återskapa

 

trassliga lakan och skuggor

märkt av kolstift

med baksidan av handen

stänger jag dina ögon

 

drar handen genom håret

 

och fastnar igen

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 520 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-11-16 23:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman