Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

artificiell vanilj

 

det är söndag

igen

och jag försöker återfinna en känsla

återuppleva något

som bara funnits i korta ögonblick

som utströdda tankekorn

över en luddig matta

och en närhet

i form av förvirring

över att vara långt borta

 

det blir alltid söndag igen

och känslan av att vara liten

i en stor famn av vemod

är svajande

vaggande

som en marshimmel

full av stjärnor som hånler

och försvinner

som dom alltid har gjort

 

och jag kommer tillbaka

i form av ett undrande

en polaroid

av hur enkelt det kunde vara

när stort var stort

och liten

fick vara liten och obrydd

som en kejsare

utan kläder

 

för vem var det som sa

egentligen

att vi ska vara dom vi är

göra som vi gör

och leva

som vi borde

i en värld som denna

 

jag kommer alltid tillbaka

och det är söndagarna

som är värst

sista dagen i raden

inför ännu en vecka

med inövat beteende

och samma intrampade skor

ska börja sin vandring

igen




Övriga genrer av Ensamma mamman
Läst 655 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-03-01 14:13



Bookmark and Share


  Tera
Jag känner igen känslan...

bra skrivet!

jag blundar för ordet söndag..;)
2009-03-01

  Måna N. Berger
Söndagarna är tratten genom vilken fåren föses in i fållan, och tankarna kommer: måste det vara så här? Finns det inte, fanns det inte, ett annat sätt att leva?
Dikten söker, mjukt utforskande, vemodigt fastslående att åren går och gör oss till något vi inte riktigt ville.
Mycket fint skrivet!
2009-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman