Jag tolkar inte längre dina ord eller ditt tonfall
utan din andningsfrekvens i konstpauserna jag har analyserat sönder
Du säger att vi har väl högt till tak vi två
Lika högt som i en mullvadsgång tänker jag och nickar
Sväljer ner en elchock till
All jävla kemi din kropp alstrar gör mig strömförande
Jag är järnfilspån i ditt magnetfält när varenda cell vänder sig mot dig
Du går hem, ringer mig och säger att du märker ingenting
men det är okey, jag kan fortsätta banka huvudet i väggen
tills jag inte minns ditt namn lika tydligt längre