Jo upplägget är nog fint: skållad glögg, plufsiga russin men jag är så allergisk mot mandel (för att inte tala om blågröna ögon i stearinupplysta lägenheter). Har inga mellanlägen heller: jag går från lucka ett till lucka tjugofyra på en gylföppnarsekund.
Är som snyggast när du är full. Är som gladast när du kommer.
En vibration genom dina jeans; ryggmärgs-sms. Instinktskittlande.

Jag lyssnar till din söndagskvällsvänliga, mysbakfulla sömnraspiga Leonard Cohen-röst och tycker om att du inte talar, tjatar, gnatar om långsiktighet. Tänker inte familj när jag ser dig, hör dig, känner dig, tänker på parsamheten. En lussekatt delad i två.
Som ett pepparkakshjärta knäckt itu.
Du säger: I\'m your man.

Så du tror att du kan få mig på en fleecepläd som mattan (och jag har tvättmärket under handen)? Mer glögg, tack. Så kan vi snacka sen.

Skivan tog slut. Du glömde \"repeat\". Skit samma, du får bli förälskad ändå.

Vår tillvaro är en best of-platta med alla rätta refränger samlade i en och samma sång men du har noll musiköra och kan bara rimmen.

Trots det faller snart undersköna snöflingor som extrasmall-underkläder till isblanka golvet.