Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Så bleknade mina konturer

Förr i tiden
brukade jag stryka
rena vita skjortor
lätta skira blusar
vackert mönstrade
klänningar och

mjuka sidensjalar
de som jag köpte i Rom
i Italien en gång i min
ungdom

på den tiden som vi
vandrade lyckliga
bland raka cypresserna
i Villa Borgheses lundar

förvillande nu att tänka
på de vackra tygerna
när jag alltid klär mig

i svart

så bleknade mina konturer
att detta blev nödvändigt
för att inte försvinna i ett

oskarpt töcken

men om natten
är jag ett med
mörkret

hörs min gitarr
sakta klinga

så till förväxling likt
ett vindspel








Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 1259 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2010-06-09 20:57



Bookmark and Share


  Polisen
Fin.
2013-05-09

  aol
underbart färg form när man bleknar så uppiggande med klingande vindspel
2010-06-25

  Suzy med punkterna
Du skriver underbart om forna tider men här är slutet och nuet ett strå vassare.
2010-06-11

  Anna*
Underbar! Från färg och form till det konturlösa i en vindpust som berör ett vindspel.
2010-06-10

  Catharina Edin VIP
Ja, mycket tjusigt!
Riktigt levande och sant.
2010-06-10

  Nanna X
superbra flow och språk i den här dikten. mörkret har också styrka. jag undrar lite över första raden: ska det vara för eller förr?
2010-06-09

  Ulf D VIP
Jag är imponerad av enheten, bilden,rubriken och hur texten i mitt sätt att läsa blir som en vindpust mot slutet. Bra!
2010-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP